Jag vill tränäääääna!

Nu har jag fått smaka på den krassa verkligheten i nästan 2 veckor då jag inte har kunnat gå till min nya favoritplats Acticgym på Aquakul i Malmö.

Varför?

Jo mitt liv är tudelat till följd av en separation för nästan 2 år sedan. Innan separationen hann vi med att skapa 2 välartade barn ;-). Följden har blivit att jag har dem varannan vecka. Den veckan jag har barnen vill jag umgås med dem så mycket som möjligt och den andra veckan blir det mycket jobb.

Så till denna tvåveckorsperiod där jag fått prioritera bort träningen. Det startade med för mycket jobb som omvandlades i barnvecka inkulsive för mycket jobb.

Jag har gjort otaliga försök till att få in träningen och än dock så lyckas jag inte riktigt. Hmmm, men måndag och tisdag har tid vikt åt träning och det ser jag fram emot.

Jag tror att tricket inte är att "slå på sig själv" som en av mina vänninor uttrycker det (tack Zetma). Jag får acceptera att det finns vissa perioder då jag inte hinner och andra då jag hinner mer. Det behöver finnas en balans och jag behöver må bra. Något som verkligen känns bättre sedan min mindre intensivare träningsperiod satte igång är att jag inte är så förbenat trött. Men jag tittade tillbaka på månaden innan och insåg att jag förutom att skapa tid för mina barn, 3 tandläkarbesök och mer än heltidsarbete också tränade riktigt mycket så jag ser ett samband mellan det och tröttheten. Nu får jag alltså försöka en ny strategi. Kommer den att fungera? Kommer jag att hamna i andra fällor? Det får tiden utvisa och jag kommer garanterat att skriva om det här. Vem vet kanske fungerar det lite som insändarna till kamratposten gjorde för en del på den tiden det begav sig? Att man kunde känna igen sig och inte vara så ensam med sitt problem därför att det var någon annan som hade upplevt samma sak.

Kram

Blanche