Jag vill tränäääääna!

Nu har jag fått smaka på den krassa verkligheten i nästan 2 veckor då jag inte har kunnat gå till min nya favoritplats Acticgym på Aquakul i Malmö.

Varför?

Jo mitt liv är tudelat till följd av en separation för nästan 2 år sedan. Innan separationen hann vi med att skapa 2 välartade barn ;-). Följden har blivit att jag har dem varannan vecka. Den veckan jag har barnen vill jag umgås med dem så mycket som möjligt och den andra veckan blir det mycket jobb.

Så till denna tvåveckorsperiod där jag fått prioritera bort träningen. Det startade med för mycket jobb som omvandlades i barnvecka inkulsive för mycket jobb.

Jag har gjort otaliga försök till att få in träningen och än dock så lyckas jag inte riktigt. Hmmm, men måndag och tisdag har tid vikt åt träning och det ser jag fram emot.

Jag tror att tricket inte är att "slå på sig själv" som en av mina vänninor uttrycker det (tack Zetma). Jag får acceptera att det finns vissa perioder då jag inte hinner och andra då jag hinner mer. Det behöver finnas en balans och jag behöver må bra. Något som verkligen känns bättre sedan min mindre intensivare träningsperiod satte igång är att jag inte är så förbenat trött. Men jag tittade tillbaka på månaden innan och insåg att jag förutom att skapa tid för mina barn, 3 tandläkarbesök och mer än heltidsarbete också tränade riktigt mycket så jag ser ett samband mellan det och tröttheten. Nu får jag alltså försöka en ny strategi. Kommer den att fungera? Kommer jag att hamna i andra fällor? Det får tiden utvisa och jag kommer garanterat att skriva om det här. Vem vet kanske fungerar det lite som insändarna till kamratposten gjorde för en del på den tiden det begav sig? Att man kunde känna igen sig och inte vara så ensam med sitt problem därför att det var någon annan som hade upplevt samma sak.

Kram

Blanche

I mitt förra inlägg kom det fram att Vätternrundan redan var fulltecknad och att jag bestämde mig för att det fick bli en tjejklassiker 2012. Så snabbt som attan anmälde jag mig till tjejvättern - check och vansbrosimmet - check. För att åka Vasaloppet behöver man vara med i en av Svenska skidförbundet godkänd förening. Tipset om Malmö frisksportsklubb har kommit in till min mejl och jag ska kontakta dem idag. Ja sedan är det bara lidingöloppet kvar i anmälningsproceduren. Det känns faktiskt lite overkligt. Vi är nu i septembermånad och jag har gett mig på något som i planeringen är nästan ett år framöver. Inte nog med det men jag behöver förbereda mig genom träning regelbundet fram till dess. Nu kan jag inte sluta träna för att jag blir förskyld, inte har lust, blir kär eller pga av en knepig menscykel.

Min Menscykel

Jag tror att jag äntligen har börjat komma underfund med hur den fungerar. Jag ser det som att jag helt plötsligt börjar fundera över livets mening vid ett tillfälle under denna period. Jag börjar känna mig orkeslös och nästintill deprimerad. Perioden varar ca 2 veckor och avslutas med ett rungande -ska jag verkligen orka med att leva detta liv-. Missförstå mig rätt jag vill verkligen inte ta mitt liv. Det handlar snarare om att sätta sig i en offerroll som inte finns. Twisten är att när jag nått botten så kommer mensen och jag förstår varför livet känts meningslöst. Jag kan tydligt se att det är en hormonell depression (om det finns något sådant, om inte annat är jag ett levande bevis). Sedan inleds en tvåveckorsperiod i lugn och harmoni. Jag förstår vad livet vill ge mig och känner mig lycklig. Som tex förra lördagen efter träningen så kände jag att mitt liv är rätt nu. Jag tränar, jag har mål, jag har en bra inkomst, trevliga vänner, jag kan resa och jag kan ge mina barn ett fint liv med en harmonisk mamma.

Idag är det lördag igen dvs det har gått lite drygt två veckor sedan min senaste dipp och jag vaknade i morse och funderade på meningen med livet....

Jag gick genast och hämtade min kalender. Jag vill få bukt med det här. Jag vill inte vara en slav under mina hormoner. Så nu kan jag logiskt följa mina hormoner och jag kan ta 300mg B6-vitamin som tidigare gjort susen vid dessa dippar. Jag tänkte att jag börjar ta dem första dagen då meningen med livet tankarna dyker upp och slutar första dagen av mensen. Det ska bli intessant och spännande att följa och se om och hur det hjälper mig att hålla gnistan uppe.

Nu till en annan utmaning: Idag är det konditionsträning som gäller och jag tror äntligen att jag listat ut hur jag ska lägga upp det. Det blir sprigning på band och jag tänkte sänka farten lite och se om jag fixar 5km. Det har jag aldrig gjort förut. Tanken är att kunna springa 1mil innan året slut!

Blanche

Min blogg är ju kopplad till min Facebook så jag fick en del fina kommentarer, mer för det jag tänkt att göra än för själva bloggen. Men det gjorde också att jag fick rätt information och ett gott skratt åt mig själv.

Det ska vara Vätternrunt och det är 30 mil. Hur upptäckte jag det? I själva verket måste jag erkännna att jag aldrig riktigt kunnat hålla isär Vänern och Vättern, så det blir lite som en geografi uppfriskning för mig.

Sen har vi ju det där med distansen. Nollor har aldrig varit min starka sida och jag måste ha tolkat 300km som 3 mil. 3 mil mina vänner är ju inte en så stor prestation i såna här sammanhang, på cykel. En vän till mig sa att han hade försökt sig på loppet för några år sedan men fick avbryta efter 8.5 mil pga ont i ryggen. Jag började skriva ett inlägg om att han kanske menade 8,5 km. Vilken tur att jag han kolla upp det innan jag skickade iväg det. 8.5k mil är ju en prestation i sig. Fantastiskt jobbat Henrik Johansson.

Omvärdering

I samma tråd blev jag uppmärksammad på att Vätternrundan redan var fullbokad, jag gick in och kollade. Tack Magnus Fälth. Ja gott folk den är fullbokad. Jaha, vad ska jag göra nu? Jag anser att det är lite av ett handikapp att göra tjejvarianten. Jag tror kanske inte att kvinnor kan prestera samma tid som män. Men mitt mål med detta är inte tiden utan att genomföra, och det tror jag helt allvarligt att jag har precis samma möjlighet att göra som en man. Men så tänkte jag det är fortfarande tuffa distanser så jag får lägga mina värderingar på hyllan och göra en ny. 2012 får bli tjejklassikern. Så nu är det dags att anmäla sig så de platserna inte tar slut.

Finns det fortfarande platser kvar? Kommer Blanche att kunna delta i alla fyra tävlingar? Fortsättning följer....

Jag ska klara av den svenska klassikern under 2012!

Hur det startade? Jo tanken dök tidigast upp för några år sedan. Minns att jag googlade för att se vad det innebar. Pyhä (som de säger i Danmark) 9 mil Vasalopp, 3 mil Vänern runt, 3km Vansbrosimmet och 3 mil Lidingöloppet.

Så den gången blev det inget.

Jag hann gifta mig och skilja mig ytterligare en gång och skaffa två barn innan tanken började spira igen. Men det var först i mitten på Juni när jag var och hälsade på goda vänner i Skottland som jag blev såpass peppad att jag började träna.

Steve Murdoch, historieprofessorn som bara godkänner sina doktorander om de kan springa en mil ;-)

Jag kan inte springa en mil tänkte jag. Han tog med mig på en urhäftig upplevelse, offroadcykling. Jag fick låna en grym hoj och kände att allt gick lätt som en plätt.

Han startade ett twitterkonto åt mig under namnet drottningblanca.

Jag åkte hem och började springa. Oj en kilometer, jobbigt, skorna hade jag fått av min mamma redan då avdankade ca 7 år tidigare. 2 km tjena hur ska jag någonsin klara detta. Så fick jag en fet lön och gick och köpte mig fantastiska skor och kläder på Runner Store Malmö. Oj som jag valde, det blev de dyraste till slut. Only the best is good enough for Blanche ;-)

En dag blev jag bjuden till en vännina, jag kollade upp på gpsen hur långt det var till henne, 3.6km Jag provade och jag klarade hela vägen. Och idag vet jag att jag kan springa 4km. Till saken hör att jag har haft ont i mitt vänstra ben i ca 7 år. Men det har blivit bättre.

När kom beslutet då?

Jo i somras träffade jag en härlig tjej som jag kände att jag behövde impa på, så jag drog till med att jag skulle klara av en svensk klassiker nästa år. (Nej som flirttips funkar det inte).

Så här om dagen så köpte jag ett gymkort och idag satte träningen igång på allvar. Jag ser det som en enda stor present till mig själv.

Jag kommer här att tala om hur det utvecklar sig.

Blanche